Snart är det dags för sista kvällen sett från mina ögon här i Trondheim. Första groggen ligger för tillfället på en transportsträcka mellan magen och toaletten och känslan i fötterna kontrar med känslan i huvudet om att kvällen kommer bli grym. Det är med ett leende på läpparna, gråten i halsen och tåren på kinden jag skriver detta inlägg för morgondagen kommer bli hård. Att lämna mina bättre 66,6% kvar här kommer bli en tung uppgift men även en nödvändig sådan för jag vet att vi kommer bli kompletta om ett tag igen. Jag har ju inte råd att vara kvar här i vackra Nidaros. Högtalarna spottar ut den senaste musiken vi stampat runt våra vilsna fötter till här i Trondheim och humöret är på topp. Kvällen kommer spenderas på Gossip där vi styrt runt våra senaste kvällar eftersom vi är VIP på stället och det stället har allt vi kan tänka oss på ett ställe. Tre våningars fest med olika musikstilar och folk. Optimalt? Nej nu är det dags att röra oss, de tre musketörerna, den gode den onde den fule, kalla oss vad ni vill, mot staden för ett förkrök och sen gå ut och göra staden som staden aldrig gjorts förut. Nu jävlar Trondheim ska vi visa innebörden av partysvenskar.

Over and out, Amadeus.