Det är med gråten i halsen och tårar på kinden jag skriver detta inlägg. Detta blir en liten sammanfattning av min tid i BigBrother-huset. Drömmen om lycka vid slutet av regnbågen har tagit slut för mig och behovet av att åka hem är större än någonsin. Jag skulle hemskt gärna stanna här för alltid för jag har gått och blivit kär här i Norge. Inte i någon norsk jänta som jag så gärna skulle vilja utan mer i en stad utan dess like, Trondheim. Om det inte vore för pengarnas skull så skulle jag stanna här mycket mycket längre men eftersom jag inte levde upp den dröm jag hade så har pengarna börjat sina. Minnena härifrån kommer ändå vara starkare än något annat jag någonsin haft.. Tiden i lägenheten med mina sambosar har varit riktigt olikt känsloladdad. Vissa dagar har vi svävat på moln, vissa dagar har vi siktat mot stjärnorna och vissa dagar har vi varit nere på jorden. Vi har även hunnit med lite helvetesliknande dagar men dessa har varit få men trots det väldigt intensiva. Vi har mött alltifrån skitsköna grabbar, riktigt utsökta puddingar, galna huliganer, sliskiga turkar, brutalt sköna norrlänningar, roliga partysvenskar, trevliga trubadurer, lokala drugdealers, hästtjejer, go'a nattvakter, "natteravner" (fältvandrare), sjuk klubbpersonal, raggiga dj's och många många fler.

Under dessa fyra veckor som vi skulle lägga ner på jobbsökande har jag även haft mina roligaste festminnen hittills som gången när vi var proffsbloggare på en lokal klubb som är den bästa här i Trondheim. Vi fick gratis inträde och har fått det ända sen de. Trots det så har jag inte lagt ner så mycket pengar på att festa här då vi inte äter så mycket på dagarna så har förkröken bestått av sprit och sedan en raketfylla som följts upp av galna krogbesök. Min image på dessa krogbesök har varierat rätt mycket. Jag har varit alltifrån dansstjärna till galen bråkstake. Som exempel så vaknade jag en dag av att vara blodig om båda händerna, hela min vad var gul-lila-röd-blå av nån anledning och så. Riktigt bra minnen och minnesluckor med andra ord.

Livet i lägenheten har som jag tidigare skrivit väldigt olika från dag till dag men vi grabbar har lagt ner lite tid på våran dröm i musikbranchen och kommer snart lansera våran första skiva vilket ska bli kul. Nej men skämt åsido så håller vi på och försöker med att göra något som annat folk kan kalla en musikkarriär.

Vi har även hunnit med en del bortamatcher under vår vistelse här i Norge men vilka, när, var och hur tänker jag inte berätta. Kan däremot dela med mig att dessa har varit riktigt händelserika.  

Min tid i Mellomila:


Så klockan 22:05 på söndag landar mitt plan på hemmamark igen så då väntar jag mig ett fackeltåg utanför Arlanda.

So for the last time.
Our and out, yours sincerly Amadeus.